Haha herregud. Minns ni min fina "ridtur" på Zinderella. Ena dagen gick hon som en klocka med mig nere på några ängar, medan några dagar senare vägra att gå från stallplan med mig och bara stegra och dumma sig. sig. Tokiga häst, vi trodde först att hon hade ont men veterinären hittade nada. Tyckte dock inte det kändes som annat än trots när jag red. Men men..

Jag slutade dock rida henne, jag blev nog lite rädd för hennes humörsvängningar plus att jag inte trivdes så bra att stå i ett stall så nära järnvägen osv. Synd, för hon var en kanonfin häst och hur fin som helst.

 

Här har ni inlägget när hon var snäll mot mig 21 augusti 2010, och här har ni det från mardrömsritten på stallplanen 26 augusti 2010.

 

Ja jag vet rätt mörbultad efter den där ritten. Tre avramlingar varav jag fick henne över mig en gång och var några centrimetrar från att bracka in i stallväggen med henne på mig. Stallägaren som hjälpte mig blev omkullputtad och sparkad i huvudet så han fick åka in till akuten och sy. Alltså.. sånt där är inte roligt! Hästar i all ära men ack vad farligt det kan vara!

 

Detta är alltså bilder Ida fotade under den halvtimmen vi förgäves försökte få henne att bara skritta lungt för hand. Hua..