Nja, inte direkt. Men det borde vara det på mig just nu. Har massor att fixa med.
Imorgon ska vi nämligen åka upp till stockholm då älskade syster ska gifta sig. :)

Så jag ska strax åka ut till marieberg och köpa något som jag kan ha på mig. Jag är rätt duktig på att göra allt i sista minuten. hehe. Nä me jag hade tänkt ha en klänning här hemma, men har ångrat mig. Så jag ska åka och se om jag hittar något annat som faller mig i smaken. Måste dessutom ha ett par skor!
Det ska väl tilläggas att jag hatar att shoppa åt mig själv. Suck.

Här hemma har jag en helvetes hög med papper att sortera + räkningar att betala. Fått order av mannen i huset att jag måste ta tag i skiten idag. Så det är väl bäst att lyda? haha Annars kanske han straffar mig med diverse pussförbud eller liknande, och sånt går minsann inte an i min värld! ;) hihi

Jag är förresten ledig från jobbet idag. :) Kompledig alltså. Såklart måste det bli fantastiskt väder som gör att karl måste jobba till sent ikväll. Kan inte tröskningen vara klar typ... igår!? jag vill ha min kärlek hemma hos mig. <3

Nej dags att åka. Brumm brumm.
// Emma

Jag tillhör de där människorna som stör sig på alla gravida tjejer som klagar heeeeeela tiden på allt som är jobbigt i sin graviditet. Vad trodde ni? Att det bara skulle vara mysigt? Alla har krämpor. Mer eller mindre dock såklart. Man får ta det som det kommer.
Jag klagar också, men inte jämt och ständigt som många andra.
Men idag tänker jag göra det. ;)

Att vara gravid är ingen dans på rosor. Vilket jag hoppas att alla någonstans i sitt sunda förnuft kan tänka sig.
Det är inte bara mysiga buffar & sparkar. ;)
Ibland spänner det som fan vid rebenen, och ibland kan sparkarna nästan göra ont, så jag kan ju ana vad som komma skall. Är ju "bara" i vecka 30.

Jag är redan fruktansvärt osmidig. Att vända sig i sängen, eller att bara ta på sig skor är skitbökigt. Tänk då när jag blir ännu större? :O
Värst är det när magen blir hård som en fotboll. Då är man ungefär lika smidig som ett kylskåp. haha, ojoj. Jättelyckat på jobbet. ;)
Har iallafall än så länge sluppit att ha onda sammandragningar. :) Men det lär ju bli värre det med nu. Herregud bara tio veckor kvar!

Jag har dessutom fått vädligt ont i kroppen. Jobbet tar ut sin rätt mer och mer. Trots att jag gör så lite ansträngande arbete som möjligt.
Rygg & höfter påminner sig allt som oftast. Tur man har en underbar sambo som ställer upp med massage. <3
Dessutom är tröttheten hemsk! ;) Äen om man lär sig lea med den liksom. :) Sover ju fortfarande bra på nätterna. Vilket jag är tacksam över!

Sist men inte minst, skitsnyggt med bristningar! Blä! Hoppas jag inte får mycket mer än de jag har nu.
Men trots alla krämpor så känner jag mig så troligt lycklig över att få bära fram ett barn. Mitt & Glenns barn. Det är värt all smärta & trötthet i världen. Allt är ju för en god sak. Så nej jag tänker inte bli en som sitter 24h/dygn och klagar på hur jobbigt allt är. Trots att jag inte har en aning om vad framtiden bjuder på. Har andra klarat det så kan minsann jag. För detta är fantastiskt, och jag njuter!  <3

- bebismagen vecka 30 (29+4) -

Jag vet inte om det är alla gravidhormoner, eller om verkligheten helt enkelt hunnit ifatt mig. Men saknaden efter Puke är så stark just nu. Älskade häst. Idag är det 17 månader sen. 17 långa månader?! Hur kan det ha gått så lång tid i sorg & saknad? Jag vill fortfarande inte förstå att du inte finns hos mig.

Jag tänker på dig vart du än är. <3

Jisses vad höst det blivit ute. Fort! Jag hänger inte ritkigt med. Men efter att ha spenerat eftermiddagen på knäna i trädgårdslandet har jag kommit att tänka på ett flertal hösttecken.
För det första är det ju skördetider. Runtom hör man tröskor och traktorer och bara i våat egna land har jag nu skördat både bönor & persilja idag som ska frysas in. Morötter & purjolök är på g. Potatiosen har issnat ned och behöver tas upp nu. Vi har redan börjat få mjuka potatisar. :( Färskpotatisen är ett minne blott. Ett år kvar..
Men äppelträden viker sig av årets frukt. Mums ser fram emot färska äpplen & äppelpaj! <3

Det är mycket kallare och klarare luft nu, och på natten dryper allt av dagg.
Man har ju också kunnat sova på nätterna, huset är inte längre som en bastu. ;)

Gräset i hagar & på ängar har börjat tappa den där gnistrade gröna färgen. Inte så mycket näring kvar nu.
Likaså blommorna blir färre och färre, och det är bara augusti! :O

Tiden rullar på, i rasande fart! Snart är det vinter och kallt! God jul!
// Emma

Kan ju faktiskt ta och slänga in ett inlägg, nu när jag sitter på att hjärtat ska komma hem på lunch.
Jag är ju ledig idag och tyckte karln kunde komma hem och äta lite mat och pussa på mig istället för att sitta på jobbet och äta mackor. ;)
Han borde komma närsom hellst nu. Jag har gjort någon nudelwook av något slag. Tror det blev starkt. ;) Kanske tar död på min tandinfektion. Haha.'

Testade att köpa någon bakkteriedödande gel igår på apoteket. Hoppas det funkar. Skulle vara bra mycket billigare än att åka akut till tandis. Men tanden är inte värre iallafall. Håll tummarna för mig. ;D
Jag ska iallafall ha en lugn dag här hemma, det är iallafall mina planer nu. De kanske ändras, vad vet jag. :)

Igår på jobbet var jag klantig. Blev sparkad av en sugga rätt i magen när jag skulle plåstra om hennes klöv. satt vid hennes bakben och unkom hennes sparkar fra tills att hon vred till benet på något sätt och kicka mig rätt på magen. Ajaj. Fick en jätteskum känsla i magen. Lite ont men mest att det kändes skumt. Strax därefter så började bebis att sparka som tusan.
Tog det lugnt resten av dagen och på kvällen kände jag ingenting, och bebis var lika aktiv som vanligt. Skönt. :) Ibland glömmer man bort att tänka till två gånger.

Har en jättekonstig gris på jobbet. Han är gul, och då menar jag jättegul! Han ser ut att ha blivit doppad i saffran eller nått. Veterinären gissade på leversvikt så vi ska avliva kraken. Tog en bild på honom och han verkligen lyser i jämförelse med sina syskon. Kraken. :(
Bilden nedan har inget med den grisen att göra! Den är bara söt. :)

Men nu ska jag duka för lunch.
// Emma

Oj, nu är jag verkligen där. Vecka 30. Bara 10veckor kvar. Helt galet. Mycket tankar nu om allting. Om hur allt ska bli, om man blir en bra mamma osv. Men samtidigt har de där längtande känslorna blivit starkare. Vi längtar efter våran skatt, trots omställningen i kommer att få gå igenom. <3

Dock är det lite trist att lämna jobbet just nu, fått höra så fina saker från chefen nu de senaste dagarna att jag verkligen känner mig uppskattad på norrgården. Något jag inte känt de senaste månaderna. Men det känns som vi har en bra plan i allt ändå. :)
Nu ska det dessutom in en ny kollega som känns bra. För en gångs skull. Haft en hel del nu senaste tiden som gått åt pipan. Den här tjejen tror vi mycket på. ;) Ni kommer känna igen henne! :D

Hur jag mår då? Jo jag mår bra. Fast väldigt väldigt trött. Jobbet tär verkligen på än nu. Men det funkar.
Magen växer så det knakar, mitt nya smeknamn på jobbet är såklart tjockisen ;). Snart dags att införskaffa mig ett par nya arbetsbyxor då jag växt ur mina. hehe Har inte fått så mycket mer bristningar iallafall. :)
Bebisen sparkar & har sig. H*n sparkar mest upp mot revbenen. Ibland för hårt. ;) issa gånger får man nästan tag i en fot eller något. Lite läskigt tycker jag. hihi Tänk om det är en alien? :O ;)

Ni som vill läsa om min gravidecka nu kan göra det här.
 http://se.babycenter.com/pregnancy/fetaldevelopment/30weeks/

Annars i livet rullar allt på. Tröttheten gör att man inte orkar så mycket hemma. Speciellt inte sitta här vid dator. Därav en ganska inaktiv blogg. Njuter av närheten med min fantastiska Glenn istället.
Samt mys med familjen. senast igår var vi på kräftskia. :D Mums jag åt typ .. mest? xD Haha
Fick också tillbaka bilen som vart in på verkstaden.

Nu kan jag också meddela att badrummet är klart! Äntligen! Jättefint blev det. :) Får komma lite bilder på det samtidigt som jag fotar det övriga huset. Har bara farstun & kontoret klart som ska renoveras nu i september förhoppningsvis.

Nej nu ska jag återgå till soffan och inänta hjärat som är ute och tröskar. Fast de borde avsluta snart.
jag själv lider av tandärk. :( Åter en visomstand som spökar. Ska försöka få tag i en tandläkare imorgon. Hoppas på att slippa penecillin denna gång. Suck. :(:(

Ha det toppen där ute!
// Tjockisen Emma

Ja gårdagen blev ju minst sagt obehaglig.
Skrev ju att jag skulle till barnmorskan. Allt såg fint ut. Hjärtljuden lät perfekta, mitt blodtryck kunde inte bli bättre och blodsockret låg på normal nivå. Allt var frid och fröjd. Sen kom vi till urinsprovtagningen.

När man är gravid så mäter man efter äggita (protein) i urinen. Det tillsammans med ett förhöjt blodtryck kan vara tidiga tecken på havandeskapsförgiftning. Otreliga grejjer.
Jag har aldrig haft någon påvisad äggvita i urinen men igår hade jag en +2a! Inte bra! ock ar ju blodtrycket hur bra som helst..

Fick förklarat att deras ordinarie provstickor var slut och därför använde de någon typ av analysmaskin som hade gett utslag på flera andra men som var felaktigt. Jaha liksom?
I vilket fall som helst skickades jag hem med ett provrör som jag skulle lämna in nästkomande dag med morgonurin. Men att min b skulle prata med specialistmödravården.
En halvtimme senare ringer hon och säger att jag är bokad där, på usö. Att jag ska komma in så fort som möjligt under förmiddagen för att testas igen. Eftersom det ändå isat en +2a.

Livrädd åkte jag hem från jobbet, fick tag i Glenn som följde med in till örebro. Inne på spec.mödravården fick jag lämna ytterligare ett prov. Första sköterskan såg ingenting. Inte andra och tredje heller.. Vi skickades ut i väntrummet igen.
En stund senare kom en läkare och hämtade oss. Troligen har den där appareten spelat även mig ett spratt. Så jag skickades hem igen. Med uppmaningar om att åka in på tors/fredag och lämna ett urinprov till inne på vårdcentralen. Suck.. tack och lov att inget var fel MEN lite dåligt!? De där stickorna är inte ens svåra att få tag i enl läkaren som var måttligt irriterad på vårdcentralen. Jättebra att skrämma skiten ur gravida liksom..?
Jag låg med spänningshuvudvärk och sammandragningar i flera timmar efter den där cirkusen.

Me jag är glad att allt var bra, och hoppas det förblir så. :)

För övrigt nyss hemkommen från jobbet. Ska laga lite mat i min ensamhet då kärleken är ute och skördar. Ska åka och hälsa på en sväng sen. Få åka lite traktor. :)
Nu har vi dessutom en fungerande toalett igen! bara några rör kvar att koppla :):) Fantastiskt!

Taggar för långvecka på jobbet! Grisning är igång. :) Magen är ivägen. ;)
 Nästa sovmorgon blir nästa tisdag. :P Tackar för alla nummer, men saknar en del godingar fortfarande. :)
// Emma

Ska slänga i mig lite frukost och snart rulla in till varberga årdcentral. Kontroll idag. :)
Har sen kl. 7 haft två snickare här så kunde glömma min sovmorgon. :(

Sen blir det jobbet. vill inte! Långvecka nu när man tog på sig helgen igen. Men men..

Vill tacka Lovisa & Linda för deras värmande kommentarer om föregåede inlägg. <3

Sen vill jag påminna alla om att ALLA mina telefonkontakter i moilen är borta. Så sms.a jättegärna era nummer/namn till mig. :)

//Emma

Har en tid nu suttit och tänkt mycket på dåtiden. Det gör mig så ledsen, och jag kan inte låta bli att känna att en stor del av mig själv slets bort när tiden på stenkulla tog slut. Jag saknar det så.

Jag har igentligen ingenting, absolut ingenting att klaga på. Jag har funnit min tvillingsjäl i Glenn och jag kunde inte ha fått en finare livskamrat och vi väntar dessutom ett kärleksbarn. Vi bor på landet och jag har mina små djur. Båda har jobb med det vi gillar att hålla på med och allt är jättebra. Jag har aldrig mått så bra tillsammans med någon förut. Allt är perfekt!

Men.. hålet finns där. Djupt in i hjärtat. Jag har gång på gång försökt fylla upp det igen. Misslyckats, försökt med fel saker, fel individer. För varje gång blir såret mer ömt. Jag vet ju vad som fattas igentligen.
Jag saknar en Puke, en vän som man växer ihop med. En vän som man är ett med. Jag önskar saker och ting inte gått så åt helvete som det gjorde.

Många har frågat varför jag lägger en sån stor skuld i Pukes död. Att jag inte borde göra det.
Jag kanske ska berätta hur allt gick till, igentligen. Iallafall så som jag såg det. Att jag tycker jag sek det finaste jag hade, och det ledde till att han fick somna in. Min fina underbara Puke.

Allting började ju i januari 2009, 30/1. Då styrde jag bilen mot hallsberg för att provrida på islänningar som en tjej ville ha hjälp med. Hon hade fått tips att jag blivit hästlös efter att Aegir försvann. Jag skötte ju honom någon månad innan men hans ägare stack från stallet utan ett ord en dag. Saknade honom så.. trodde jag.

Jaja, jag anlände iallafall till stenkulla och mötte upp M med familj och blev presenterad för Storm & Puke. Storm kom fram direkt. Som den folkälskande hästen han är. Puke därimot stod en bit ner i hagen och ville inte hälsa. Omusklad och jätteledsen efter ett långt sjukår med fång.. Jag fastnade inte alls för honom då. Nej det var absolut Storm som vart favoriten.

Hur som helst började jag rida hos M. Mest på Storm, Puke longerade jag en del. Jag orkade inte med två hästar helt enkelt. Och storm var ju favoriten som sagt.
Efter ett tag så bad jag om att få ta med Linda till stallet så jag hade en ridkompis. Vi beslöt oss då att Linda skulle rida storm först och främst. Eftersom han var lite stadigare. Linda var ju lite grön i sadeln då. Lite skillnad nu va. ;)
Jag vart nästan sur, att jag skulle rida Puke. Som ingen ridit på över ett år, ingen visste hur han var. Bråkig, slö, pigg eller vad? Vi visste ju bara att lilltjejen som haft honom inna vart rädd för honom? Kändes inget kul alls..
Han var vinglig och omusklad till max. Men jättelugn och snäll ändå. men jag litade inte på honom alls.

Men med tiden växte vi ihop. Jag som sakta men säkert ble säkrare i sadeln igen efter mitt långa riduppehåll märkte också att den där magra ledsna hästen började bli stadigare för var dag och fortfarande så otroligt snäll och lugn. Osäker var han men han gjorde det jag bad honom om. Han började våga gå brediv Storm & Linda istället för bakom. Han började visa intresse i hagen för mig, han öppnade upp sig. Nu var inte längre Storm favoriten.

Här la vi också märke till hur storm och puke plötsligt började bli kompisar. Beta i samma del i hagen och stå och klia varandra. Så var det inte när vi började. Så även dem var nog nöjda med att få komma ut tillsammans.

Tiden gick. Jag och Linda red flera gånger i veckan. Hästarna satte muskler mer och mer, började bära sig. Det var jättekul! Men jag min idiot ville fortfarande ha tillbaka aegir. Så jag fick tag i hans ägare. Som äger och driver en turriding i dalarna. Det blev bestämt att jag skulle få ta hem aegir på foder i sep. varför?! jag hade ju allt jag kunde önska mig framför mig. Men jag såg inte.
I juni blev hästarna sjuka av något virus och fick vila några veckor. I samma veva sommarjobbade jag på mitt nuvarande jobb och orkade inte rida så mycket.
Men så sakterligen började vi bygga upp kondisen igen på dem.
I augusti var puke som finast. "han liknar ju ett liten halvblod" har jag fått höra. Ja han var fin, min underbara guldgosse. Vad roligt vi hade..

Så blev det september.. Aegir kom. Allt skulle bli så bra.. trodde jag. Jag slet som ett djur med att komma min svarte springare nära inpå. Han släppte inte in någon. Han läs sig fångas, ridas, skötas, matas. Men inte mer än så. Helt förstörd av årliga nya hem, vara en i mängden på sommrana. Nya ryttare. Stackars häst..
jag slets mellan två prinsar. mellan puke som jag älskade, och mellan aegir som var mitt ansvar. Som jag kämpat så för. Vad fel allting blev.
I slutet av september hittade M puke i hagen. Med ett djupt skärsår i övre delen av pukes framben. Han var jättehalt och svullen och fick vila i några veckor. Lagom när han sattes igång igen tappade han en sko, och vi fick ite tag i hovis på säkert två veckor. Så han fick stå, gå på bete. Inte så jättebra för en fånghäst? Men vi var försiktiga, de gick inte hela dygn på betet eller så och hade stenkoll på puls i hovar osv. Ingen av oss såg fångnacken han började samla på sig..vi visste inte..

Jag stod åter med problmet att inte hinna med två hästar. Så det var lite blandat folk som var med och red Puke ibland. Främst Ida. Men då märkte vi en sida hos puke som var konstigt. Han var skitdum rent ut sagt med andra ryttare. Han tog bettet och bråkade. Testade helt enkelt. Det hade han aldrig gjort någon gång.
En ridtur var han så odräglig mot Ida att vi böt häst. Hon fick rida Aegir så hoppade jag upp på puke för att korrigera honom. Vet ni vad som hände? jag behövde bara sätte mig på honom så sänkte han nacken och började frusta nöjt! Inte en dumhet gjorde han. Då förstod jag att det var inte bara jag som saknade oss. Underbara häst.. Han kände också samspelet vi hade. HUR I HELVETE KUNDE JAG MISSUNNA OSS DET!?

Men dagarna gick. Jag tyckte inte det vart lika roligt. Det var jobbigt att inte orka med två hästar. När jag igentligen bara ville ha Puke. Jag skämdes liksom. Dessutom började jag ju jobba på norrgården. Det blev korta dagar. Jag hann inte. Det drabbade oss alla.

Vintern kom, vi red på helgerna mest. Det blev extrem kyla så vi kunde knappt rida pga det heller. Har man hästar på lösdrift med tjock päls är det ju inte så lätt att få dem torra efter en ridtur.
Det blev mycket hö som skulle ut, så det beslutades att hästarna skulle börja gå på ensilage. Inte bra för en fånghäst.. men han hade ju klarat betet. Right? Så dumt.. så himla DUMT! Att vi inte tänkte längre.

I denna veva började jag och  prata om att jag skulle ta över puke på foder under våren när aegir åkte hem. Det såg jag så fram emot! <3 Men..

Puke blev tjockare och tjockare. Halsen var som en stor klump bara. I mitten av januari höll det inte längre. Vi fann honom i hagen. Vrålhalt på alla hovar. Akut fång..
han fick behandling, blev bättre. Vi var in till kliniken. Hans hovar att roterat ytterligare men de var OK.
Han blev bättre, det såg ljusare ut.
Sen en dag fick han fång.. igen! Fick behandling det hjälpte inte, utan han fick ytterligare ett anfall. Av att bara äta halm! Vi for in till kliniken igen. Hovbenet var nästan igenom sulan. Han kanske skulle kunna bli bra, men inte ridbar antagligen. Aldrig få gå på gräs.
Jag & M tog beslutet att ta bort honom..

Dagen efter, 24 mars 2010 runt lunch somnade han in i min famn. Han hade fått slippa sin utebox. Fått gått i hagen med Storm & Aegir. vrålhalt men han var så lycklig att få komma ut. Få äta lite hö. Klia lite på storm. Det var hjärtslitande. Men nu slapp han sina onda fötter, den eviga väntan på att någon skulle ha tid för honom på heltid igen. Allt för att jag svek honom. Inte såg vad jag hade.

24 mars, då dog en del av mig. Det blev bara ett hål. Ett stort ömmande hål. Ett hål jag är osaken till på så många sätt. Jag är så ledsen för det. Mitt största misstag i liet, och nu får jag aldrig återse min vän igen.
En månad senare åkte Aegir hem som jag också kom att tycka om men på ett annat sätt än Puke, likaså Storm åkte till en fodervärd. Tiden på stenkulla var över. För alltid.
Idag så är åtminstonde Storm & Linda åter tillsammans. Jag är så otroligt glad för er skull! Det hade inte kunnat bli bättre och jag hoppas ni har många år kvar tillsammans!

Jag hoppas att den dag ha möjlighet att ha häst igen.
Någon gång hoppas jag att finna en ny Puke. En vacker dag..
Då har jag ALLT.

Så min sammanfattning:
Den som gapar efter mycket.. mister ofta hela stycket.
Nu vet ni..

Äntligen helg igen. Ska njuta som tusan för redan till nästa helg ska jag jobba igen. Syster ska ju gifta sig helgen därefter då jag igentligen skulle jobba så jag bad o att få skifta. Phu vad sliten jag kommer vara. ;)

Hjärtat tog iallafall sovmorgon med mig. Igentligen är han ledig arje fredag efter han jobbat men nu när det är skördetider funkar det inte alltid. Men idag unnade han sig minsann att få sova lite. Jag tror han var i behov av det faktiskt. Alla behöver ju sova ut ibland. Jag älskar iallafall att få vakna utan klocka bredvid kärleken, och ligga och mysa fram att det är dags att gå upp. :) <3
Såklart var katten med på ett hörn, eller ja, han började skrika om utgång & mat runt halv sju imorse. ;)

Ikväll kommer Glenns mamma & brorsa hit och hälsar på. De ska stanna till söndag kväll är det tänkt. :) Vet inte vad vi ska hitta på nu när det ser ut som att Glenn måste tröska hela dagen imorgon. Hm.. Men det löser sig säkert. :)
Jag ska strax åka och handla lite inför helgen. Kylskåpet ekar för en gångs skull ganska tomt. Så jag får pallra mig iväg, men med bryska förhållningar om att inte bära för tungt för älskling. ;) Klart jag inte ska. ^^

Nyss hade jag två hantverkare här som satte upp nya badrumstapeter och matta i badrummet. Jättefint blev det! På bilden nedan ser ni innan de vart där. :P Det är fantastiskt roligt att inte ha ett fungerande badrum.. vi spolar med hink och borstar tänderna i köket. Suck! Men på måndag kommer rörmockarna och snickarna och gör klart förhoppningsvis! Ska bli så himla skönt. Tänk att kunna gå på toa utan att vara rädd för att den ska välta omkull, och faktsikt kunna anbvända spolknappen när man är klar, och att sen bara att kunna slänga av sig kläderna och ta sig en dusch, utan (!) att behöva traska ut i pannrummet. Vardagslyx!

Men nä, nu måste jag sätta fart. har ju tvätt att hänga också.
Ser ni vad fina äpplen vi är på väg att få? :D
// Emma

Jaja, det var väl dags att uppdatera bloggen lite.
Jag lever, bara inte haft orken till att skriva. Känns ändå bara som jag tuggar på om samma saker.

Jag har iallafall börjat jobba igen. Började förra måndagen och åkte på att jobba helg det första som hände. Min kropp skrek verkligen efter vila idag när jag äntligen fick sova ut lite. Vi är ju komplediga tisdage efter jobbhelg.
Hur det går att jobba nudå? Ja ni, tungt tungt tungt.. känns som jag inte kan göra någonting. De första dagarna var hemska, men nu har man väl börjat hitta det tempo som funkar för stunden, även om det är jobbigt.

Att lyfta tungt, bråka med stora suggor och slaktsvin är bara att glömma nu. Magen är för utsatt. Men jag kämpar på. Känns inte som det är någon idé att bråka om havandeskapspenning nu. Det har blivit för utdröjt allting med chefen, och ad jag förstått har han ju räknat med att jag ska gå hem i mitten av sempetember iallafall så kan väl lika gärna kämpa? Funkar det inte får jag väl be om att gå ned i tid eller liknande. Det tar ju ändå skitlång tid för försäkringsärenden att nå fram. Hört att 5-7veckor är normalt.
Jaja vi får väl se.

Jag får stå ut med grym foglossning, andfåddhet och ryggont. Huvudsake är ju att jag inte känner mig "sjuk". Allt är bara lite kämpigare. Bebis erkar iallafall må jättebra och sparkar och håller på som den ska. H*n har börjat reagera på Glenns röst och beröring nu. Hihi det är så mysigt att vakna på morgonen av att hjärtat ligger och "pratar" med magen. <3

Annars mår jag fint angående graviditeten. Upptäckte imorse att jag fått bristningar på magen nu. Fandå jag som trodde jag skulle klara mig nu när jag gått så länge utan. ;) Men nu har det dykt upp små strimmor bredvid magen. ;) Fast det är inte så konstigt med tanke på vad magen växer nu. Känner mig större och större för varje dag.
Folk har frågat lite om jag haft sug efter något speciellt nu under graviditeten. Men nej, faktiskt inte. Inte hysteriskt iallafall. Vart mer intresserad av grönsaker än tidigare med thats it. Å andra sidan är jag väldigt tokig i de där calippo isglassarna med colasmak just nu, men det behöver inte vara en cravings. ;) Fast jag kanske kan få skylla på det? ;)

Jag ber också om ursäkt för om vissa bokstäver inte stämmer/saknas här i inläggen. Tangentbordet på denna dator vill ibland inte riktigt hänga med. Gäller främst "zxcvbnm". Annars  är det nog bara vanliga små slarvfel från min sida. ;)

Här hemma rullar det på. Det är skördetid i trädgårdslandet och vi njuter av egen potatis, dill, sallad och persilja. Bönorna ska skördas nu i dagarna och purjolök och morötter är på g. Mums!
Våra äppelträd håller på att gå i delar för alla fina äpplen som är på g att mogna. Underbart! :D

Skördetid är det också för bönderna nu. Vilken innebär att min kärlek kommer att få jobba över mycket nu. De är och skördar första stycket nu idag med en ny tröska som anlänt. Tråkigt att sitta ensam hemma.. men förhoppningsvis är det snart över.

Snart är det ju också dags att få rummen renoverade här hemma. Idag har de varit och rivit urbadrummet som ska få nya gol/vägg-mattor imorgon. Vi hade ju vattenskada som ni minns. aknade på förmiddagen idag av en rörmockare som stod i hallen och gapade efter om jag var hemma. Jag for ned med världens trollrufs och fattade knappt vart jag var. Tur man hade sinne till att få på sig kläder. Annars hade det blivit.. ehm.. pinsamt. haha

Om några veckor ska de väl börja med kontoret & hallen. :) Kul!
man vill ju gärna ha allt klart till bebis kommer.
Vi har ju hadlat klart allt nu. Eller ja lite blöjer och sånt bara som är kvar men allt den andra känns helt okej nu.
Vi for till ullared under vistelsen i Halland och handlade på oss en hel del. :)

Oj vilket inlägg det blev nu, undrar om ni orkar läsa. ;)
Jag ska fia lite här hemma men ska försöka blogga lite igen de kommande dagarna.

Tills dess ha det toppen alla goa!
// Emma

Någon som vill ha ett inlägg att läsa här eller? :)