Tack och lov är 2010 snart slut. Så mycket skit jag gått igenom det här året har jag aldrig upplevt. Så många jag verkligen älskat har slitits ifrån mig. Både djur & människor. Puke och Emil är nog de komponenter som varit mest smärtsamt att förlora.

Puke, min fina lilla pålle Som slets ifrån mig för nio månader sen. Såret blöder fortfarande. Går inte en dag utan att du drar genom mina tankar. Saknar dig så.

Att det gick som det gick mellan mig & Emil kanske var oundvikligt. Jag vet inte. Någonstans på vägen tappade vi bort varandra iallafall och växte nog ifrån varandra. Glömde bort varför vi blev förälskade kanske. Jag vet inte längre. Jag kan bara tala för mig själv, vad jag känner/kände. Att det gick åt hlevete vet vi ju alla. Men jag har aldrig älskat en människa så. Det kan jag erkänna. Han var mitt allt. Men det var inte meningen att det skulle vara vi helt enkelt.
Men trots att jag nu kommit över honom, kan jag ibland tänka tillbaka och sakna det vi hade en gång i tiden. Det var fint. Det var kärlek.
Oj vad mycket skit jag kommer få som skriver detta, men vafan. Jag är bara ärlig. Man måste ju kunna prata om dåtiden & ex också. Vi har ju gått vidare båda två. Mot nya mål i livet. Men minnena bär man med sig. Vare sig man vill eller inte.

Har iallafall mina underbara vänner & familj att tacka som hjälpte mig genom mycket i sommras. Speciellt Bina som fanns där till 110%. Utan dig hade jag kanske inte suttit här idag. Trots att vi inte hörs så mycket längre, så betyder du något enormt mycket. Glömmer aldrig "vår" sommar.

Hösten har varit allmänt konstig. Olika killar har passerat genom mitt liv. Vissa satt mer spår än andra. Men har insett att jag inte är redo att släppa in någon än. Är lite för trasig. Så jag nöjer mig med detta, tar dagen som den kommer. Stressar inte. Fick det bevisat senast igår att det är lika bra. Så nu tänker jag följa min högsta önskan. Att åter hitta en häst, en häst som kan få mig att leva igen. Sen får saker och ting gå som det går. Kärleken kanske kommer, tidigare än jag tror. Men jag tänker inte spekulera i det. Det löser sig.
Jag måste få må bra.

Jobbet har rullat på under året. Känt själv att jag växt ihop med allt nu. 5 oktober hade jag jobbat på Norrgården i ett år. Galet vad tiden går fort. Trots motgångar älskar jag mitt jobb. Det gör jag verkligen. Glad att jag haft alla djur & människor där under alla motgångar. Det är jag så tacksam för.

Men nu är det snart 2011, och jag hoppas det blir ett bra år, och som det känns nu så kan det bli det. Både hus & häst på gång. Det känns fantastiskt. Dessutom ska det bli så spännade på jobbet med nya stallar!!

Så nu vill jag önska GOTT NYTT ÅR till alla underbara människor!
Hälsningar Emma med alla djur.

(Vart med Ida till stallet och fotat henne & Wilda. Även jag fick hoppa upp en stund. myyyys!
Wilda är en outbildad fyraårig travare som ida är medryttare på. Skitmysig häst. Tack för dagen gumman. <3)