Jag vill minnas med ett leende. Jag vill kunna tänka tillbaka och känna glädje över det vi hade, men jag kan inte. Jag står ensam, utan dig i en värld som är så jävla hård. Du var den som fick mig glad i svåra tider, du gav mig en fristad. Du bar mig vart jag än ville, du gav mig tillit och kärlek. Men jag insåg det inte i tid. Jag saknar dig någon fruktansvärt. Förlåt mig..