God kväll allesammans.
Sitter här och är gräsänkling för kvällen då mannen min är iväg på gubbfest hos några kompisar i lindesberg. :) Så jag & Casper får klara oss själva ikväll. Han ligger och sover just nu så fick lite egentid här framför datorn.
Han har art på dåligt humör idag. Troligen ont i magen. Men efter lite massage på magen och efter en ordentlig rap så lugnade han ned sig, och somnade.
Han vaknade igen för omkring en timme sen, slurpa i sig en flaska ersättning och somnade om på mitt bröst.
Det är så himla mysigt att ha sin bebis sovande på magen/brötet. Det är så mycket kärlek. ♥

Vart en lugn dag som vanligt. Älskling & jag sov så länge Casper tillät imorse och gick se upp, duschade och åt frukost.
Sen bar det iväg till Maxi för att handla. Så nu är det äntligen gjort!
Älskling köpte en julskiva eftersom han tagit hem sitt högtalasystem hemifrån Halland. Så nu är det installerat och klart så vi kan lyssa på julmusik medan vi klär granen. :) Mys!

Annars har det int hänt så mycket annat. Bara varit liksom. Min lilla familj. Finns inget bättre. ♥

Nu när man går hemma så mycket har man ju verkligen tid att sitta och reflektera över saker. Jag känner mig så otroligt lottad som sitter här idag, med min livs kärlek, vårt älskade barn, våra djur på en fin liten gård. Jag är så förbannat lycklig att jag nästan exploderar. Så jäla dåligt jag mått de senaste åren till och från. Det känns så avlägset nu. Jag fattade ju inte ens själ vilket jävla liv jag hade. Det är fruktansvärt skrämmande. Det enda jag saknar från de senaste åren är faktiskt Lindas & min tid på Stenkulla. Det var så roligt!

Då halkar vi genast in på mitt största ilandsproblem i livet. Hästarna. Gud vad jag vill börja rida igen. Det är helt galet. Jag har allt jag kan önska. Men den där lilla hästbitna tjejen sitter där inne och vill komma ut. Längtar så tills Casper är äldre så jag kan börja ordna upp med häst igen. Är så tacksam att Glenn stöttar mig i det. ♥
Längtar efter att få sitta på en varm rygg och galoppera längs med en väg inne i skogen någonstans. åååh!
Men jag är så tillfredställd med vad jag har nu såklart. Casper & Glenn är viktigast. Inga tvivel om det. ♥ Hästlivet kan vänta. :)

En annan sak jag reflekterat över är detta med kompisar. Jisses vad jag glidit ifrån alla. Dels mitt fel absolut, då jag de senaste åren kanske inte haft så mycket ork jag velat till att ge mig ut bland folk. Men av några känner jag mig faktiskt riktigt sviken också. Sånna kompisar som stått mig så otroligt nära genom åren har bara poff försvunnit. Trots en massa försök att vela ses. Sånna som man trodde ville vara med om sin kompis graviditet, stötta, klappa på magen osv. Inte ens nu när Casper är född har dessa velat komma och hälsa på. Inte ens alla syskon. :( Det gör mig väldigt ledsen.
Vad förväntas av mig, berätta så jag förstår? Jag har sagt att jag vill träffas, jag är hemma hela dagarna. Ring, skicka sms eller kom hit? Det skulle betyda mer än ni tror.
Jag är skitdålig på att komma till skott med saker och ting, det erkänner jag. Så hjälp mig på traven. :D

Jaja, ska sluta gnälla nu.
Det känns bara som om denna gräns mellan vänner och bekanta blivit väldigt suddig på en hel del håll, och det tycker jag är jätte, jättetrist!

Nu ska jag gå och gosa med min son. ♥
Kram