Idag så åkte jag och älsk och hälsade på familjen som ska köpa Smilla. Hon kommer få det så grymt bra där. Underbara människor och ett helt fantastiskt ställe. Hon kommer bo i anslutning till öppna fält, granne med en gård med får, kor och hästar och hundkompisar. Aldrig sett henne stressa ned så fort hemma hos någon. :) Kommer bli såå bra! Känns förjävligt att behöva ge upp henne, men det här är för hennes eget bästa så måste släppa taget och vi är så välkomna att komma och hälsa på och ställa upp som hundvakt så känns inte som jag mister henne fullt ut iallafall. <3

Bilderna får tala lite mer, för nu har jag inget mer att tillägga. :)
// Emma

En trött och sliten Emma som sitter och loggar nu måste jag till att säga. Jävlar vilken huvudvärk jag har! Nej jag är inte bakis, bara i obalans med sömn och vettig dricka. x)
Gårdagen igår var bra. Lugn och skön med trevliga människor. Lagom till att jag började känna av den "snälla" drinken jag fick så ringde binas brorsa och behövde hjälp med en katt som låg & födde. x) Varför hamnar jag alltid i efterbörder ? xD Dot't get it! Men det gick bra iallafall. :)
Smilla var med såklart hem till Bina. Bina & hennes familj bor ju på landet så Smilla har fått springa av sig tillsammans med deras 5månaders rottisvalp Sammy. :)) Hon verkade väldigt nöjd med läget och hade säkert mer än gärna stannat där. ;)

Vi stannade hos Binas brorsa ett tag efter att vi käkat hemma hos henne. Han och hans tjej vaktar en bekatns hus, eller ja herrgård! Så jävla fint hus!! men såklart fick jag genast någon/något efter mig som ville ha uppmärksamhet. Kunde inte gå in i vissa rum alltså. Inge kul det där..
Sjukt coolt hus iallafall. Hon som bor där verkar vara stenrik. Bioanläggningar, biodukar, dyra möbler osv. De hade tillomed pool. Som igår var iskall! Enligt mig iallafall. ;)

Sen åkte vi hem och kolla på film till klockan 03.00 eller något. Jag somnade som en gris i fotöljen. x) hihi guud vilka osammanhängade texter jag ger nu. Men jag skyller på huvudvärken. Grymt trött. Nyss sovit några timmar. >.< Måste börja vakna till. Ska ta en dusch och sen kanske klippa gräset lite. tråååk!

Tack alla som hälsa glad midsommar tillbaka förresten. ;)
Ha det bra och hoppas alla hade en bra gårdag! //Emma

Vill bara hälsa alla Glad Midsommar!
Bilen nytvättad och fulltankad för nu drar jag & söt till Sala!
// Emma

Ja så känns det. Livet som jag för mindre än en vecka sen ville släcka med mina bara händer. Jag gör saker, tar tag i saker och jag vill börja blogga igen! Allt har en förklaring, min förklaring tänker jag inte berätta. Tiden får visa, orkar inte med kritik på detta. Mitt liv, mitt val och kanske mitt misstag. Men jag tar chansen, hela mitt inre skriker att jag ska göra det. Så jag tar risken.. för blir det bra blir det jävligt bra! Det vet jag. <3

Idag har jag njutit av ledigheten. Igår städade & tvättade jag hela dagen så min rygg dödar mig som tack idag. Så jag har vart snäll mot den och slappat här vid datorn och framför Tvn. Har diskat och tagit en cykeltur med finaste Smilla. Nu är jag nyduschad och ombytt för kvällens bravader med en viss person. :)

Imorgon bär det iväg till Sala där midsommar ska gå av stapeln. Kommer bli underbart tror jag! Ska slå till och pallra mig iväg till systemet imorgon och handla lite gott och dricka tänkte jag. :)

Något som dock mörkar mina dagar just nu är tankar som jag försökt stoppa undan nu, men det går inte. Tänk om Puke levat nu. Undrar hur allt sett ut då. Önskar jag kunnat vrida tillbaka tiden och förhindrat katastrofen som lamslog större delen av mitt liv. Saknar honom så det gör ont. Undrar om jag någonsin hittar en häst som jag kommer inpå livet som jag gjorde med honom. Jag hoppas jag gör det men jag tror jag kommer få leta länge .. Insett nu att jag inte kan gå från häst till häst som jag gjorde förr. Puke har satt spår, gigantiska spår och allt jag vill är att åter sitta på hans varma rygg när vi susade fram i skogen som En. Vackra lilla häst, jag saknar dig!
För tre månader sen idag pussade jag din panna för sista gången och lät dig somna in i min famn. Du finns hos mig för alltid.

Ja livet är verkligen upp & ned. Jag kan inte säga mycket mer än så, tiden får utvisa saker och ting. Men för stunden mår jag bra, något fundersam men jag mår bra. Så fort det infann sig så kom motivationen tillbaka för att ha ett liv, vardagen börjar ta form. Igår diskade jag dagens disk då jag vart duktig på att hålla efter nu minsann, sen så fixade jag & bina i trädgården. Rensa ogräs osv. :) Nu är det fint. Sen damsög jag efter hårhunden såklart. Idag ska jag tvätta. Klockan är halv åtta och har nyss kommit hem från en härlig vårpromenad med Smilla. Känns tungt att hon ska åka om en vecka .. :(

Men men, ska förmodligen åka & provrida ett fint haflingersto som kanske blir nya medryttarhästen. Dock har jag tappat bort tjejens nummer så måste gå igenom lite mejl. ;) Men det verkade jättelovande. Lagom utbildad, bra ålder och jättesnäll.

Men nu har jag inget vettigt att skriva, bloggtorka. Ska dessutom försöka mig på en ny header, den jag har nu är inte aktuell då jag inte kommer rida Sleipner något mer vad jag vet. Får se vad det blir för nya bilder. :)

Bilden är från när jag var hos syter när en söt liten Ida kom och hälsa på med Ninja. ida har fått mig att börja tycka om beddisar. ;) hihi Ninja är sötast <3
// Emma

Hej alla. Jag lever, eller ja, jag försöker leva. Jag har flytt till min syster i stockholm. Här finner jag ro. Det är som ett andningshål. Ett gammalt kärleksfullt hus omgärdat av blommande syréner och gamla äppelträd. Här kan jag andas igen. Här känner jag mig stark för stunden. Fruktar vardagen hemma, vad som kommer ske. Men här har jag fått perspektiv på saker & ting.

Tack vare min underbara syster & hennes familj känner jag hopp om livet igen. De har tagit hand om mig precis så som jag velat. Inte frågat massa frågor, inte lagt sig i, inte sagt vad jag ska och inte göra med allt jag känner, utan bara låtit mig vara med. Det ä jag evigt tacksam för. Älskar att vara här. I andningshålet på stenslätten.

Vi får se hur allt blir nu. Vågar inte hoppas. Tänk om jag får återuppleva skiten igen. Undrar om jag är kapabel att klara av det igen. Jag vet inte, jag tar en timma i taget och förr eller senare så vet jag hur allt blir.. eller hur?
Time to get strong now..

Hoppas på att få igång bloggandet lite snart. Om folk vill det alltså.
Varma hälsningar från stenslätten.

Mitt hopp är snart slut. Smärtan i min kropp tycks aldrig vilja försvinna! Ena stunden är jag säker på att allt blir bra, för att i nästa stund bara se mörker mellan oss. Du gör det så svårt för mig, dina ord bränner, samtidigt som de lenar min själ. Ger mig hopp.

Och ovistheten, denna jävla ovishet som river och sliter i mitt inre likt en flock hungriga lejon som vägrar att lämna mig ifred.

Sova, äta vad är det? Minns inte hur det är att må bra .. ser små skymtar av det när vi ses och allt blir bra för en stund. Min älskade, hur ska jag kunna låta dig gå .. hur ska jag kunna lyda mitt huvud när en sådan stor del av mitt hjärta tillhör dig?

Jag är inte trasig längre, jag är förstörd. Jag finns inte längre.. bara det envisa hoppet finns kvar i ett skal som ekar tomt och ensamt. Ingen vill förstå, gör si gör så .. men det går inte. Jag vill inte prata längre. Vill bara ha ett svar.