Hej på er alla goa läsare. Blir uppritkigt rörd av er alla som envist vart inne på min blogg dag efter dag för att se om jag skrivit. Lite svårt att se vilket intresse som skulle finnas i att läsa om mitt knasiga liv men tydligen är det något som lockar? :)

Jag har nu gjort ett tappert försök att börja skriva igen. Slängde ihop en ny layout precis så allt blir nytt och fräscht.  Jag har de senaste dagarna börjat känna suget efter att blogga så kanske är på rätt väg igen.
Mår förhållandevis bra, idag alltså. Svårt att förklara hur jag känner men de senaste veckorna har inte vart roliga. Känner inte igen mig själv längre i allt jag gör. Sörjer puke något fruktansvärt. Hittar ingen väg att gå vidare. Jag tycker det känns som att all mening i livet försvann den där kalla & blöta marsdagen då puke somnade in i min famn.. finner ingen ny stig att vandra på.. min tog liksom slut där på den blöta grusplanen där min ängel låg under mina händer.

Det är detta som är det utlösande i mitt bottenlevande humör just nu tror jag. Sen har det vart konstigt på jobbet, inom familjen och mellan mig och Emil. Allt på samma gång.. så jag orkade helt enkelt inte med mer. Men hoppas det ska bli bättre nu .. det måste det. Även om min själ är någon annanstans tillsammans med min Puke ..

På hästfronten kan jag ju berätta att jag håller på att provrida en islandsvalack. (han ni ser på headern). En ängslig och stressad pojke på 22år som heter Sleipner. Blivit misshandlad som ung och nu mest bara gått i hagen de senaste åren. Snäll innersta inne men tycker det mesta är otrevligt så det är svårt att nå fram till honom.. men jag vill kämpa. Trots att jag kanske borde ha en häst att ha roligt med nu .. som en del säger.
Har ju också fått erbjudande av en tjej som vill låna ut sin maxade c-ponny valack till mig. Camilla som hon heter hittade mig här på bloggen och har läst lite om mig och tyckte visst att jag skulle passa som fodervärd till Jippie. :') Höll på att börja grina över hennes mejl som kom när allt var som värst .. 
Vi får se hur det blir med det, ska provrida Sleipner månaden ut så får vi se. 

Annars så knatar väl allt på .. Vi är ute med Smilla för fullt. Nästan varje dag tar vi bilen och åker ut till div. fina skogsvägar & sjöar och släpper henne lös och busar järnet med henne. Hon har blivit otroligt lugn i koppel nu och ångrar inte en sekund att vi tog henne. Våran lilla tok. <3
Är ledig nu tors-månd så nu ska jag bara njuta av det bästa!

Applåder till er som orkade läsa, nu ska Emil & jag gå till tvättstugan och tvätta.
Hoppas alla mår bra!
// Emma

*Smilla idag på promenaden*