Morgontankar
Eller ja, klockan är elva men har nyss tagit tag i dagen och stigit upp.
Jag vaknade igentligen halv åtta imorse men tvingade mig själv att somna om. Saknar älskling så det gör ont, och vi har bara vart ifrån varandra sen halv sju imorse när han åkte och jobba. Avskyr att vara ifrån honom. Jag vet att jag låter som en liten tonåring som är nyförälskad genom att säga så, men det är så det känns. Vill aldrig vara ifrån min kärlek. Älskade, älskade Glenn. Världens finaste. Älskar dig!
Men här sitter jag nu. Ensam i huset. Undrar vart alla snickare och målare har tagit vägen? Lovordet om att vara klara innan bebis kommer känns ganska hotat. Suck..
Jag har iallafall ätit frukost precis. Fast jag känner mig fortfarande hungrig så jag får nog gå ned och ta en skål yougurt eller något.
Bebis verkar sova fortfarande, inga sparkar nu på en stund.
Drömde inatt att vi gjorde ett nytt ultraljud, och det visade en liten tjej. Igår var det en pojke. ;) Jag är såå nyfiken!
Det är så svårt att vänja sig vid tanken att vi snart ska ha barn. Alla frågor om vi är förberedda nu osv. Men hur tusan förbereder man sig på något sånt här? Jag tror inte man fattar fören h*n är ute att man faktiskt skapat ett litet barn. Man ska nog inte kunna förbereda sig. :)
Gör man därimot ett försök att tänka sig in i situationen så tänker man bara på hur jobbigt det verkar bli. För det är ju det enda man får höra i stort sätt. Sen vi plussade har det varit så negativt alltihop.
Man får ingen egentid, det tar död på kärleken, man kan aldrig göra något osv. Alltså då vora ju inte en enda barnfamilj vara lyckliga?
Jag fattar att man blir bunden, jag fattar att man inte bara har sig själv att tänka på, att man kommer i andra hand i många många år framöver. Men varför måste det vara något negativt?
Jag tänker iallafall gå in med inställningen att det inte är så flertalet säger. Jag tror det är fantastiskt att se sitt barn växa upp. Trots långa vakna nätter, blöjbyten och uppbundenhet. Allt går att lösa, och jag tvivlar inte en sakund på att få allt stöd jag behöver av min älskade sambo. Vår kärlek kommer inte förstöras pga av något så fantastiskt som ett barn. Inte en chans.
Lätt för mig att säga va? ;) Upp till bevis!
Nu har jag ont i magen igen. Dags att vanka runt lite.
Kraam
jag tycker att det är hemsk tråkigt att folk glömmer bort varandra när de har fått barn. Visst barn kräver oerhört mycket uppmärksamhet och ork, men det är därför man är två! Visst det är lätt att säga så när man själv inte har några barn, och visst kan jag förstå att det kan vara tufft första månader innan man får ihop det där med vardagen. Samtidigt tror jag på att så länge kärleken finns där är det viktigt att se den för att allt går att lösa så länge man ärlig med varandra! Det gäller bara att kämpa! Lycka till Emma! Håller tummarna för fullt:)
Ni kommer få det helt underbart! Att skaffa barn tillsammans är det finaste man kan göra och det kommer bara stärka eran kärlek till varann ännu mer!
Är så himla glad för eran skull!! :)
Varma kramar!
tävla på klackar och kaffe om en egendesignad almanacka från TryckDig! HÄR: http://klackarochkaffe.se/2011/10/31/tavling-tryckdig/
Det är ofta sånt man får höra. Jag störde mig på min katt om nätterna och fick då höra "hur tror du då att det blir när du får barn".. Visst är det en del slit och sömn är en lyxvara som man får ta tillvara på när det ges, men att få se sin bebis / sitt barn utvecklas är så värt allt. Jag grät första gången som Elliott skrattade när mormor busade med honom. ^^ Det är en underbar tid ni har framför er.
Emma!! Jo det måste vi verkligen göra :) självklart kan vi det. Bebis är riktigt fotogenisk, i jämförelse med Coleen ;) hahah. <3
Svar; Tack för alla lyckoönskningar och peptalks! <3
Svar; Åh tack gumman! :D Jadå det ska vi allt fixa ;)
Förstår att det är mkt tankar nu :) och jag tror det är som du säger, man är nog inte förberedd på vad som komma ska :) spännande!
Och det där med att det tar död på kärleken.. Jag tror faktiskt att det blir vad man gör det till :)
Och Ni kommer klara det Galant!! Jag längtar tills man får se bilder på den lille, och sen IRL såklart! :D <3
Kram till finaste Emma <3
Jag vet precis vad du menar med att folk är negativa. Som tur är stämde inte (nästan) ett skit. Allt är så mycket lättare och roligare än vad man fick höra när man var gravid. Hoppas det blir lika bra för er! <3 Och förresten, kärleken till sitt livs kärlek och även sitt barns pappa växer sig starkare, iaf gjorde den det för mig :)
