Hästar är mitt liv

Sen barnsben har jag älskat hästar och de kommer nog troligen följa mig livet ut. År 2000 började jag rida ordentligt på ridskola och slutade inte där fören sex år senare då gymnasiet tog för lång tid. Under dess sex år har jag hunnit sköta om många hästar, allt från busiga shettisar till bumliga haflingerkorsningar. Många har satt fler spår än andra.
Under de tre år jag inte hade så mycket hästkontakt kände jag hur något hela tiden saknades. De få gånger jag fick sätta mig i sadeln levde jag på i veckor. Men sista året så ville jag ta upp mitt hästliv igen på allvar så började söka medryttarhäst. Fick då tag i Aegir som stod 10min från kumla och skötte honom i lite mer än två månader innan han flyttade stall helt plötsligt. Förtvivlad sökte jag igen och fick massor med svar, säkert 40st som ville att jag skulle sköta om deras ögonstenar men ingen kändes rätt. Till slut så mejlade en i hembyn där jag bor som hade en isis jag kunde rida så började rida henne ett tag fast kändes nog aldrig ritkigt rätt. vär jättemysig men sto så fel då jag alltid var i kumla.

en dag blev fick jag ett mejl från monica som äger fuxarna jag rider nu. var där och provred och det kändes så rätt. det var inga superhästar men ack så mysiga och gillade folket också så där blev jag kvar.
Nu är jag där minst 5dagar i veckan och rider och pysslar med dom och i vinter kommer jag vara fodervärd och aegir som allt började med.

Så ni kommer säkert märka att detta är den största delen av min vardag! <3

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0