Mammatankar
Här sitter jag, med äcklig mensvärk. Bebis ligger i sängen ocg busar med en filt. Det låter som han roligt. ;) hihi
Vi ska strax äta lite frukost, väntar på att han ska säga till. Lilla herren håller på att ändra om sina mattider från 3h till 3-4h så det är äldigt sårt att veta när han blir hungrig numera ;) Bästa sättet har varit att vänta på signal. haha
I eftermiddag ska vi antagligen in till marieerg och träffa en nybliven mamma. :) Kul!
Ni får ursäkta ev stafel idag. Jag sitter på kärlekens dator och hans tangentbord är väldigt segt och dumt. Samt att jag inte orkar korrekturläsa inlägget. ;) Som anligt med andra ord. Främst V som kan fattas. ;)
Men jag har lite funderingar. Främst till er mammor där ute. En sak jag lagt ärke till när jag läser diverse bloggr och sajter, är att det liksom inte verkar vara okej att klaga över dåliga dagar när an har barn? Liksom är det inte okej att ha en dålig dag med sin unge? Måste allt vara rosenrött och vackert med ett spädbarn? Bara för man vlt det själ? Eller?
Det är så många, även jag själv när jag tänker efter, som kan skriva ett inlägg om hur trött och depp man känner sig efter en jobbig natt. Men plötlsigt så tvärvänder inlägget och man skriver "Men det är det värt för jag älskar min underbara bebis över allt annat", precis som man fick dåligt samvete över att tycka att något var jobbigt med sin älskade skatt? Att man måste försvara sig? Är det verkligen så? Att man som mamma inte ska få klaga? För att man själv valde att hamna i den situation? Isåfall är något galet. Klart man älskar sitt barn trots att man tycker det är skitjobbigt ibland! Så tycker iallafall jag. :)
För det är inte en dans på rosor att ha barn i alla lägen. Hur mycket man än älskar sin lilla skruttunge så tär det på krafterna ibland med jobbiga nätter eller dagar. Jag som är bortskämd med "ett lätt barn" går nästan under såna dagar som vi hade förrförra veckan när han bra gnällde och gnällde och gnällde. När inget var bra. Är jag en dålig mamma för att jag tycker så då? Det anser inte jag. Jag är inte mer än människa.
Nej jag älskar min Casper, över allt annat. Men tänker inte måla upp någon låtsasfasad att jag alltid tycker det är underbart att ha småbarn, för det ÄR krävande, speciellt om man inte mår hundra bra själv, samtidigt som det är så underbart! Knasigt det är. :) Även om jag trodde det skulle vara värre med de små energitjuvarna. hihi ♥ Fast vill avsluta det hela med att säga en sak. Inte för att försvara mig, utan för det är så jag känner.
LIVET SOM MAMMA ÄR FANTASTISKT SPÄNNANDE OCH GIVANDE PÅ SÅ MÅNGA SÄTT! ♥ Älskar't!
Nu gick signalen, dags att äta frukost!
Bjuder på ännu en bild på Casper, jag vet att det är lite tjatigt. ;) Men ni får stå ut. haha
Gullavacker vilken sötnos.
Vilken fin bloggdesign du gjort :)
Håller helt med! En vän till mig som inte har barn frågade mig precis när jag blivit mamma hur det är o jag sa helt ärligt att de första 3 veckorna grät jag varje natt o undrade: jag kommer aldrig klara detta! Nu vet man att alla perioder går över, o bara för man har några dåliga nätter/dagar så vet man att det blir bättre! :-) men jag skäms inte för att säga att det var tufft i början o även nu vissa gånger! Men att vara mamma är det bästa jag vet! O det säger inte jag heller för att försvara mig utan det är precis vad jag känner! :-)
Håller med dig! Alla måste få ha dåliga dagar, mamma eller inte :)
Jättefin bloggdesign :)
För mig är det oftast så att jag får insikt om något EFTER det hänt, som t.ex. det här med att edvin inte fick tillräckligt med mat. Just där och då så var ju det vardagen för oss, det var skitjobbigt men samtidigt var allt nytt. det var så livet såg ut för oss med en liten liksom, men sen när vi märkte hur allt blev när han fick ersättning då blev det ju en stor skillnad. Så för mig kan det vara svårt att skriva om hur jobbigt allt är när jag väl befinner mig i det, att jag liksom inte reflekterar över det om du förstår vad jag menar? Men överlag så vill jag hålla min blogg väldigt positiv, inte för andras skull utan för att det är som en öppen dagbok och svåra/jobbiga grejer skriver jag i min privata dagbok. Sen att man skriver att man älskar sitt barn och så är bara positivt tycker jag för annars vore de lite knas ;)
