Här sitter jag. Ensam igen. Inte hängt med på vad som hände igentligen. Jag kom liksom i kläm.
Mina känslor verkar inte spela roll längre. Vet inte ens om allt var på rikigt. Drömde jag allting? Jag vet inte längre. Men här sitter jag, eller ja jag & jag. Jag vet inte vem jag är längre. Jag har tappat bort mig själv. Igen?

Hur kunde du göra såhär mot mig? Hur kan du låsa mig ute? Betydde jag så lite?
Jag kommer nog aldrig få några svar. Du tog mitt hjärta, gav det en massa hopp, slängde det sedan på marken och stampade på det. Trots allt jag berättat för dig.
Du såg hur trasig jag var! och nu har du gjort det tusen gånger värre. Inte ens ett svar kan jag få.
Jag känner mig frukatnsvärt lurad & utnyttjad. Amare an odisse? Ja vad vill du själv?

Jag fanns där. Men det räckte visst inte. Dög väl inte.
Vafan vet jag för du säger ju inget!
Är det av ren grymhet du väljer att utsätta mig för det här? Det får din "förklaring" att verka rätt luddig i mina öron..

Har iallafall pysslat med mina underbara djur idag.
Kaninerna & råttorna har fått nystädade burar, kaninerna har fått vara ute i snön och katterna har fått en ny kattlåda.
Var nämligen till marieberg och umgick med Ida en sväng.
Strax innan det var Bina & Olovia här. Underbart att få träffa er tjejer. Saknat er!

Nästa helg blir det ev att åka och hälsa på en shiba-uppfödare för framtida planer.

Ska dessutom se till att få flytta från kumla. Vill bort härifrån. Typ nu.
Hoppas mina planer kan få slå in. Skulle vara fantastisk och lämna all skit bakom sig.

// Emma