Detta inlägg är för mig, ingen annan. Jag måste få skriva av mig annars sprängs jag. Låter jag patetiskt? Låt mig göra det då för jag vet inte vad jags ka göra längre.
Jag hatar det här, H A T A R. Vore jag inte så jävla kär skulle det här inte funka. Jag skulle inte orka, vilket jag egentligen inte gör tror jag? Men du förstår inte, nej inte ett dugg. Vart tog han vägen? Den som tog mig handen och ville visa upp mig för världen, som ville visa att det var vi.. för alltid? Vart tog känslorna vägen? Är det bara tomma ord eller menar du verkligen "Jag älskar dig" när du så generöst säger det. Jag vet inte längre, när jag lägger upp hur jag känner, att jag inte orkar mer då besvarar du det med tystnad. Förstår du inte att du mister mig? Att jag mister mig själv. Jag hatar mig själv för att säga det här, jag vill så gärna leva mitt liv med dig, men hur ska jag kunna ta allt du gör mot mig? Hur ska jag veta vad jag kan lita på och inte? Ne, precis det vet ingen. Jag blir sårad, fruktansvärt sårad. Antagligen mer än du själv förstår. Du måste göra ditt val.

Jag vill vara ditt centrum. Nummer ett i ditt liv. Så som du är i mitt. Jag vill åter igen kunna ligga på ditt bröst och berätta allt jag känner. Åter igen kunna skryta om hur underbart du och jag har det, för det har vi, mestadels. Ända tills den där omogna och själviska människan kommer fram och förändrar allt. Det rosenröda byts till mörkgråa moln och allt blir bara fruktansvärt jobbigt.. Jag vill inte längre, det är allvar nu. Min ork är slut. Jag saknar den gamla du, som du säger själv är borta.

Jag vill veta vad du känner. Jag vill höra dig berätta vad jag betyder. Vad som är viktigt för dig, vad du vill göra med ditt liv. Men gör det snart för jag står på gränsen till att ge upp. Om jag inte redan gjort det.

Våra problem är med säkerhet ingens fel, eller rättare sagt bådas fel. Men från vårat förra bråk har jag lärt mig en läxa. Att knipa käft vid småsaker. Jag förbättrar mig, och vad får jag? ÄNNU mer skit. Ser du inte att jag ställer upp för dig? Att jag finns för dig till 110%. Är du så blind? Förtjänar jag det här? Jag mår dåligt, fruktansvärt dåligt vilket jag säger dagligen mer eller mindre men det har du inte märkt som du sa idag. Vart är din fokus?? Jag står framför dig! SE MIG!

Jag älskar dig, det vet du men ta mig inte för givet. Jag är inte perfekt det vet jag, men jag försöker. Jag vill veta att du älskar mig minst lika mycket som jag älskar dig.
Jag tuggade mycket skit förut tack vare kärleken, och vill inte göra det igen. Så snälla, när du är redo. Prata med mig.